Saxat ur: Regeringsförklaringen den 3 oktober 2014

Sverige är i ett allvarligt läge. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer. Skolresultaten rasar och välfärden uppvisar stora brister. Klyftorna växer och ojämställdheten mellan kvinnor och män kvarstår. Sverige missar 14 av 16 miljömål.

Det är denna regerings fasta vilja att Sverige ska vara en global förebild, i vår utveckling, vår jämlikhet och vårt ledarskap i klimatomställningen. Ett land som kännetecknas av människors lika värde, självförtroende, solidaritet och tron på att framtiden går att förändra.

Vi vet att det är nödvändigt. Vi vet att det är möjligt. Och med denna vilja är vi beredda att samla Sverige.

Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att verka i vardagen på lika villkor vad gäller delaktighet och tillgänglighet. Ett nationellt regelverk och ett samlat huvudmannaskap för hjälpmedel tas fram. Den nya lagen om otillgänglighet som diskrimineringsgrund ses över och breddas.

Hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa.

Regeringen kommer därför att fokusera på att höja kunskapsresultaten, öka jämlikheten i skolan och höja läraryrkets attraktivitet.

Sveriges nya regering är en feministisk regering. Hämmande könsroller och strukturer ska bekämpas. Kvinnor och män ska ges samma makt att forma samhället och sina liv. Bara så kan vårt samhälle och varje enskild människa nå sin fulla potential.

Jämställdhetspolitiken ges en större tyngd i Regeringskansliet. Departement och myndigheter får tydligare uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering i all sin verksamhet. Ett arbete med genusbudgetering i budgetpropositionen påbörjas.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Därför ska lönekartläggningar genomföras varje år. Kvinnor och män ska ha samma sysselsättningsgrad. Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet. Insatser behövs så att fler orkar arbeta heltid. Vårdnadsbidraget avskaffas.

Som ett steg mot ett jämlikt uttag av föräldraförsäkringen ska en tredje månad reserveras för vardera föräldern. Föräldraförsäkringen ses även över för att underlätta för de familjer som identifierar sig som stjärnfamiljer.

Regeringen kommer att göra en avstämning av könsfördelningen i börsbolagens styrelser efter bolagsstämmorna 2016. Om inte andelen kvinnor i de börsnoterade bolagens styrelser är minst 40 procent år 2016 presenteras ett lagförslag om kvotering.

En kommission för jämlik hälsa tillsätts. Arbetet för att förbättra folkhälsan stärks bland annat genom en tydligare ansvarsfördelning och bättre uppföljning. Regeringens mål är att de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.

Allt fler unga, särskilt kvinnor, hbtq-personer och personer med funktionsnedsättning, mår dåligt i dagens samhälle. Sjukvården behöver förstärkas så att det blir lättare att få hjälp med ätstörningar, ångest eller depressioner. Psykiskt sjuka och personer med funktionsnedsättning ska få bättre möjlighet till vård, boende, rehabilitering och sysselsättning.

Löften att följa upp! Statistik att kontrollera! Personer att påverka! Människor att hjälpa! Yrken att lyfta!

Mycket jobb återstår – om vi hjälps åt så når vi större framgång!

Robert Fahlgren, Förbundsstyrelseledamot i Lärarförbundet och adjungerad till Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jämställdhetsutbildningen På lika villkor fyller 20 år

På lika villkor skyltVi säger ofta när det handlar om jämställdhet och likabehandling att det gäller att hålla i och hålla ut. Det kan man väl utan överdrift påstå att jämställdhetscertifieringen På lika villkor har gjort. I år är det 20 år sedan Rita Liedholm startade utbildningen, något som uppmärksammades av media i Dalarna här om dagen. Bäst i klassen är Hedemora kommun som nu har alla sina förskolor jämställdhetsmärkta. Skolorna är på gång med utbildningen och kommer att söka om märkning nästa år.

Vad är det då som gör att Hedemora är bäst i klassen? Vilka är framgångsfaktorerna? Det här är såklart ingen vetenskaplig analys men det är ändå lätt att tro att det finns några saker som troligen har bidragit starkt.

För det första så finns det sedan många år en eldsjäl som har arbetat med genusfrågor i förskolan minst lika länge som På lika villkor har funnits. Ylva Aguilar, förskollärare, genuspedagog (och globalkursledare inom Lärarförbundet bland annat) har verkligen hållit i och hållit ut. Numera arbetar Ylva på övergripande nivå i kommunen som jämställdhetsstrateg.

Så här säger Ylva om sitt arbete som På lika villkor-handledare: ”Detär ett sant nöje att få vara kursledare till alla dessa engagerade pedagoger som under tre terminer problematiserar genus, brottas med sina tankar och idéer, observerar sig själva och sina verksamheter, läser litteratur och aktuell forskning för att slutligen sammanfatta det hela i en handlingsplan för vad just deras förskola/skola behöver arbeta med. Det är ingen lätt uppgift och inte heller helt smärtfri för det kan tänkas att du under tiden måste omförhandla en hel del av dina tidigare föreställningar. Ibland smärtsamt också för att du upptäcker att du kunde gjort så mycket bättre. Det är viktigt för alla att se att vi gjorde så gott vi kunde, med ny kunskap kan vi förändra det vi gör framöver. Ni vet vad en säger: ”Det lättaste att förändra är dig själv” – och det vet väl alla hur svårt det kan vara.”

För det andra togs 2006 ett strategiskt beslut på kommunnivå av nämnden där man skrev så här: ”Vi anser

  1. att Hedemora kommun snarast ska erbjuda förskolor/skolor/fritidshem möjligheten att starta en utbildning/kompetensutveckling (”På lika villkor”) i jämställdhetsfrågor
  2.  att kunna jämställdhetsmärka de som deltagit i utbildningen”.

Ytterligare framgångsfaktorer har med På lika villkor-utbildningens struktur att göra. Det är en längre process och alla deltar, även rektor/förskolechef. Att verksamheten inte erhåller märkningen en gång för alla utan måste skicka in ny handlingsplan varje år till bedömningsgruppen gör att skolan/förskolan ständigt måste arbeta vidare. Alla pedagoger deltar gemensamt i samtalen om förbättringar och förändringar, om varför och vad som  behöver göras.

Med andra ord uppfyller den här utbildningen allt det som just nu är det som Skolverket bygger sina kompetensutvecklingssatsningar på (läs mattelyft, läslyft, NTlyft med mera): Det är en process av kollegialt lärande, lärandet sker på den egna arbetsplatsen, om den egna vardagen. Det finns en extern inspiratör och handledare. Den bygger på bottom-up om det ska göras förändringar i barngrupper/klassrum och den bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Jag är ju också genuspedagog och På lika villkor-handledare. Här kan du lyssna på en kort intervju som Radio Dalarna (kl 15.20, 5-6 minuter) gjorde med mig apropos 20-årsjubileet och här kan du läsa mina tweetade anteckningar från föreläsningar med Gertrud Åström och Sandra Dahlén som jag har satt ihop i Storify.

Jag som skriver detta heter Eva-Lena Embretsen och är utbildad grundskollärare, genuspedagog, magister i pedagogik. Jag arbetar till vardags som verksamhetsledare på Pedagogiskt Utvecklingscentrum Dalarna (PUD) vid Högskolan Dalarna. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter är att arrangera och genomföra kompetensutveckling av olika slag för regionens verksamma inom förskola och skola.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Vykort från Belgrad

Jag befinner mig i Belgrad och avvaktar slutligt besked om regeringen kommer ge grönt ljus för morgondagens planerade Pride-parad. På det möte jag nu är på i Belgrad har vi med kollegor från Slovenien. Där liksom i andra länder i forna Jugoslavien är det här med Pride inget kontroversiellt. I Ljubljana går lärarfacket i de första leden och riskerar inte att attackeras för det.

I Serbien kan du visserligen vara gay och öppen med det.
– På en skola nära min finns en rektor som är gay, det är inget konstigt med det, säger en kollega. Men det är inte ok att ge uttryck för sin läggning hur som helst. Det gäller att vara diskret. Tillståndet kan beskrivas som flertalets tolerans mot något som man samtidigt anser som avvikande. Det går bra så länge det inte syns eller talas om. Något så exhibitionistisk som en parad upplever många som en onödig ”provokation”, även om majoriteten inte skulle bruka våld. Men några gör det, få men tillräckligt många. Man avviker från sina grannländer både när det gäller samhällsnorm och när det gäller homofoba attacker, våld och mångas tystnad. Det är ett fenomen och jag kan inte få svar på varför just Serbien avviker.

Det är lördagkväll i Belgrad. I morgon skulle det kunna bli en glädjens dag för alla som är för rätten att älska vem hen vill. Men vi håller andan. Vi vet inte om staten ger tillåtelse. Vad vi vet är att motdemonstranterna fått tillstånd att manifestera sitt missnöje denna kväll. De har mobiliserat vid ett av stadens torg, och sägs inte gå därifrån förrän de fått besked att paraden ställs in. Vi spekulerar i hur de annars kommer agera. Sist det var Pride-parad i Belgrad blev förödelsen omfattande, personer skadades och det var stora materiella skador i stadskärnan. Att älska sin nästa? Tyvärr, den festen kan komma att ställas in!

skrivet lördag 27 sep i Belgrad, av Henrik Herber, internationell sekreterare

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hur står sig jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna i valet 2014?

Jag gjorde en liten scanning genom att använda en sökmotor på nätet och sökte då på både: jämställdhet skola valet 2014 och likabehandling skola valet 2014. Totalt ovetenskapligt men en liten temperaturkoll på var dessa frågor ligger inför valet!
Här kommer ett urval av rubriker och tyckande – läs och begrunda inför ditt ställningstagande:

S – Skola och utbildning som präglas av jämlikhet och jämställdhet. Om Socialdemokraterna kommer till makten vill de rivstarta det första året med en satsning på jämställdheten. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i hela samhället.

Mp – vill öka antalet män som söker till lärarutbildningen – Det hänger ihop om man vill ha en jämställd skola. Mp vill göra skolan till Sveriges mest jämställda arbetsplats.

SD – vill avskaffa genusperspektivet i skolan, de vill minska eller helt avskaffa anslag för forskning med genusperspektiv. 

KD – öka valfriheten i fråga om arbetsgivare inom vård och skola. Fokuserar på jämställdhetskola, jobb och vård.

Fp – mer uttalat jämställdhetstänk inom skola och förskola, Folkpartiet vill därför ha karriärtjänster i fler yrken, och införa rätt till heltid i offentlig sektor. En annan orsak är regelrätt könsdiskriminering på arbetsmarknaden, med olika lön för lika arbete. Därför vill FP ha krav på tätare lönekartläggningar. Folkpartiet vill satsa en jämställdhetsmiljard för höjda löner inom skolan och sjukvården.

V – vill förbättra skolans sexual och samlevnadsundervisning och göra feministiskt självförsvar till obligatorisk i högstadiet och som möjligt tillval i gymnasiet.

C – Att röra på sig är viktigt för att må bra. Det är också viktigt för jämställdheten, för integrationen och i skolan. Jämställdhet börjar i skolan!  Genusperspektiv i skolan – för en jämställd arbetsmarknad.

M – Grundläggande för oss är att motverka alla former av diskriminering och utestängande eftersom de innebär ett hinder mot det öppna och inkluderande samhälle vi eftersträvar. Hur arbetsmarknaden fungerar är viktigt för jämställdheten. Fortfarande tjänar kvinnor mindre än män, tar större ansvar för hushållsar­betet och har mindre egna sparade pengar.

Tråkigt nog hittar jag nästan ingen ”politik” på likabehandlingsområdet. Återigen vill jag betona att detta var en snabbscanning av mig själv, gjord för mig själv, men kände att det kan vara värt att dela med sig av. Fyll gärna på i kommentarsfältet om du hittar mer på nätet som du tycker bör vara med!

 

Jag som gjort denna ovetenskapliga studie för att få bättre koll heter Robert Fahlgren och är adjungerad i Jämställdhets- och likabehandlingsrådet i Lärarförbundet.
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Baksmällan efter EU-valet

Efter valet till Europaparlamentet ser vi förnyade framgångar för högerextrema partier och det har varit mycket diskussion om vad det här betyder. En fråga som jag spontant funderar på är hur synen på jämställdhet och likabehandling kommer förändras? Kommer gränser att flyttas, normer att ändras?

Jag fick en bild av kvinnors politiska representation från en artikel på Europaportalen. Jag ser där att det finns ett antal EU-länder där kvinnors representation i nationella parlament ligger under 20 %: Slovakien (19 %), Irland (16 %), Malta (14 %), Rumänien (13 %), Cypern (13 %), Ungern (9 %)

Om man sen ser på europeisk nivå har andelen kvinnor i parlamentet planat ut. Från att tidigare ha ökat markant efter varje val, har ökningen detta val varit marginell, uppskattningsvis från 35 % till 35,5%. En förklaring som ges är effekten av fler högerextrema partier, vilka traditionellt har få kvinnliga politiska ledare (SD får i det här sammanhanget ses som ett undantag med en man och en kvinna som representerar partiet i Europa). Under den förra mandatperioden fanns bara 16 % kvinnor i den EU- och invandringskritiska EFD-gruppen i EU-parlamentet.

Läget i EU:s medlemsländer ser olika ut, länder som valt ungefär lika många kvinnor som män till EU-parlamentet är i minoritet (9 länder av 28). Sverige finns med i topp liksom sina nordiska grannar Finland och Danmark, därtill Kroatien, Spanien, Estland, Österrike, Frankrike och Irland. Däremot har länder som Belgien, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Grekland, Ungern och Polen valt färre än 1/3 kvinnliga representanter till EU-parlamentet. Är andelen män och kvinnor något att bry sig om? Jag återkommer snart till vad det här kan ha för betydelse.

Man undrar överhuvud taget hur Europas framtid ser ut. Franska Nationella fronten har uteslutit samarbete med ungerska Jobbiks EU-parlamentariker med motiveringen att partiet är för extremt. Men på hemmaplan i Ungern är Jobbik inte extremt, det har klargjorts i en dom av högsta domstolen som nyligen fällt en TV-station, ATV, för att ha kallat partiet för just högerextremt. Det känns som gränserna för vad som är extremt flyttas. Dina åsikter kanske var extrema igår, men idag är de ovanligt fräscha och allmängiltiga? Vad gör det här med samtalet om människors lika värde?

Vad gör då våra fackliga representanter? Vid Europafacket (ETUCE:s) styrelsemöte 12 juni antog man ett uttalande om resultatet av valet till Europaparlamentet, med ett tydligt avståndstagande från antieuropeiska, högerextrema, främlingsfientliga och auktoritära partier. Europafacket menar att valresultatet visar på ett växande avstånd mellan medborgarna och EU:s institutioner och skickar en tydlig signal om att de senaste fem årens åtstramningspolitik har misslyckats.

FN:s organ för arbetsmarknadsfrågor, ILO, är inne på samma spår. ILO fick viss uppmärksamhet för sin senaste ”World Social Protection Report 2014/15″ vilken
uppger att åtstramningar har tillsammans med låga löner, höga skatter och en arbetslöshet som biter sig fast lett till att 24 procent av EU:s befolkning lever i social exkludering och fattigdom, motsvarande 123 miljoner människor, många är barn, äldre och personer med funktionshinder. En majoritet av denna grupp är kvinnor. Det är i det sammanhanget jag funderar på bristen på representation, att de som är mest utsatta och marginaliserade har minst politiskt inflytande.

ILO skriver vidare att “The cost of adjustment has been passed on to populations, who have been coping with fewer jobs and lower income for more than five years. Depressed household income levels are leading to lower domestic consumption and lower demand, slowing down recovery. The achievements of the European social model, which dramatically reduced poverty and promoted prosperity in the period following the Second World War, have been eroded by shortterm adjustment reforms.”

Framgången för högerextrema partier är ingen slump mot den här bakgrunden (även om en idealist skulle önska att reaktionen i stället för missnöje skulle vara att rösta för ökad social rättvisa). Men att rösta i missnöje eller protest får konsekvenser, partierna har knappast gått till val på att bidra till ett samhälle som ser jämlikhet som en väg ut ur krisen, utan kommer tvärtom skärpa motsättningarna, det är så dessa partier kan behålla sina röster. De verkliga förlorarna på den ekonomiska krisen har inte bara brist på politiskt inflytande, tack vare de många missnöjesrösterna kommer de vara fortsatt attackerade av partier som inte tvekar att sparka på dem som redan är utsatta.

Här kommer den fackliga solidariteten – vilken innebär samverkan också på europeisk nivå – att ställas på prov! Facket kan vara en samlad röst för likabehandling och jämställdhet. Och genom att stå upp för en kostnadsfri utbildning och bra villkor för lärare kan vi bidra till bättre förutsättningar att möta intolerans och ojämlikhet. Låt oss fokusera på det arbetet, vi har mycket vi kan bidra med.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Genus-yrsel och homo-panik

När ordet ”hen” fick fäste i Sverige förra året uppstod något som vi i min bransch kallar för genus-yrsel. Det är det tillstånd individer hamnar i när deras världsuppfattning om den så kallade tvåkönsmodellen, med kvinna-man, blir rubbad.

Visst, jag känner till tankemodellen som säger att ”kvinnor-och-män-är-biologiska-varelser-som-fötts-olika-och-är-ämnade-för-olika-saker” är väldigt djupt rotad. Jag blir likt förbaskad otroligt fascinerad, över den panikartade stämning som breder ut sig bara för att minsta lilla händelse utmanar denna starka norm. Nämligen tankefiguren om att alla kvinnor och män är väsensskilda och heterosexuella.

Hur kunde ett litet könsneutralt pronomen, hen, orsaka en sådan lavin av ångest i Sverige 2013? Ursprunget till snöbollseffekten var en barnbok som sålts i några hundra exemplar. Boken heter ”Kivi och monsterhund” och är skriven av Jesper Lundqvist. Författaren till boken hade två syften med att använda ordet ”hen”. Dels tyckte han rent språktekniskt att det var opraktiskt att skriva hon/han och dels ville Lundqvist att både pojkar och flickor skulle kunna identifiera sig med huvudrollsinnehavaren Kivi. Lundqvist tyckte att det var ointressant för handlingen vilket kön Kivi hade. Ingen stor sak kan tyckas.

Håll med om att det därför är fascinerande, att denna enda barnbok, i en extremt begränsad upplaga, som använde sig av ett litet (om än ”farligt”) pronomen kunde få så stora proportioner! Vad är det som river upp känslorna så förtvivlat?

Jo, det utmanar våra normer kring kön, könsidentitet och sexuell läggning. Det triggar fantasier om ett samhälle där könsrollerna luckrats upp och vi inte längre får vara kvinnor-män, kvinnliga-manliga och heterosexuella. Vad kan hända i ett sådant samhälle? Huga, nu börjar det svindla i tankegångarna.

Jag var nyligen i en liten ort i Sverige och utbildade skolpolitiker och skolchefer i jämställdhet när denna diskussion kom på tal. Barn- och utbildningsnämndens ordförande, inte helt otippat en vit äldre man, satt och grunnade en stund, sedan kom det:

- Finns det inte en fara kring det här med att prata om genus, sa han, för om vi minskar betydelsen av de biologiska könens olikheter då kanske vi tar bort den sexuella drivkraften mellan oss? Och om vi inte längre attraheras av varandra så har vi satt hela reproduktionen på spel. Jag skulle vilja påstå att ”hen” är ett hot mot hela mänskligheten. Det är början till jordens undergång.

Japp, där har vi det. Mitt i prick. Politikerns analys säger att ”hen” är apokalypsen, jordens undergång. Hen är ett större hot än klimatuppvärmningen, atomkraften och kärnvapenkrig, för de sakerna bekymrar vi oss ju inte så mycket över. Hen är mer som en armé av anfallande Aliens eller en komet som kommit in i jordens omloppsbana. Något nytt främmande och otäckt som måste bekämpas med alla medel.

Nyligen nåddes vi av en nyhet från Frankrike som infört ett nytt regeringsprogram för genus i skolan. Om ”hen-debatten” gick hög i Sverige så var paniken och genusyrseln i Frankrike av mer lavinartad karaktär. Föräldrar i Frankrike har varit så upprörda, panikslagna och oroliga att de hållit sina barn hemma från skolan.

I sociala medier tog fantasierna ännu mer fart. Det skrevs om att förskolebarn fått praktisk undervisning i onani, att flickor skulle kläs ut till pojkar och att homosexuella skulle lära barnen hur de kunde ha sex med någon av samma kön.

– Jämställdhetsprogrammet innehåller förstås inte några sådana övningar, men de falska påståendena har ändå gjort att hundratals skolor, framförallt i utsatta kvarter, har drabbats av frånvarovågen, säger Sébastien Sihr på lärarfacket SNUipp-FSU, till tidningen Skolvärlden.

Det är lite tragikomiskt att det är högerextrema politiska krafter som hand i hand med fundamentalistiska muslimer står bakom denna ryktesspridning. Antifeminismen är uppenbarligen en fråga som förenar dessa två grupper som sällan kramar varandra annars. En får vara glad för den förbrödringen. (Förbrödring var ett medvetet maskulint ordval på grund av att det är en stor övervikt av män som skriver antifeministiska kommentarer i båda de nämnda grupperna).

Vad handlar då genuspedagogik om i Sveriges och Frankrikes jämställdhetsarbete? Jo, det handlar kort och gott om att alla barn ska få samma möjligheter i livet oavsett kön. Att skolan ska fördela våra skattepengar rättvist mellan könen, att pojkar ska få bättre betyg, att flickors psykiska ohälsa ska minska, att ungdomar ska våga välja otraditionella utbildningar så att vi får en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden. Inget konstigt alls i en demokrati.

För att detta ska bli möjligt behöver de vuxna i skolan mer kunskap om hur de reproducerar normer. När vi vuxna vågar utmana stereotyperna och klarar av att bryta gamla mönster då kommer vi att släppa alla fantasier och istället basera våra handlingar på faktakunskaper.

Jag längtar efter den dagen då våra lärare och politiker har så mycket kunskap om genusvetenskap och feminism att de vågar, vill och kan skapa en jämlik och jämställd skola.

Gästblogg skriven av Torbjörn Messing, certifierad jämställdhetskonsult som driver företaget Jämnt Skägg, tidigare ledamot i Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

”Global action week” 5-11 maj – vaddå??

Utbildning för alla är väl en självklarhet idag 2014. En mänsklig rättighet, tänker jag.
”Global action week” arrangeras varje år och syftar till att påminna ALLA länder och regeringar om FN;s millenniemål som fastställdes år 2000 i Dakar – ”Education for all 2015”( Utbildning för alla barn år 2015). Tyvärr går det långsamt framåt. Idag saknar 57 miljoner barn tillgång till grundskola (år 1-7). Flickor dominerar denna grupp.

Även i dem länder där alla barn har tillgång till grundskola finns det brister. I år är fokus under ”Global action week” fler speciallärare för elever i behov av särskilt stöd. Något som har bäring på just detta att alla har tillgång till skola i ett land, men vilken kvalité är det på den? Finns det möjlighet för alla barn/elever att lyckas? Att få möjligheten till ett bra liv!

Vad är det som gör att vi vuxna/samhället inte satsar på det viktigaste vi har, barn och elever, så att dem alla får en chans att bli kreativa, kritiska och demokratiska samhällsmedborgare? Det som vi alla står och säger att vi vill skapa. En förutsättning för vår stads och vårt lands utveckling och fortsatta demokrati.

Genom vår skollag och läroplaner i Sverige fastställer de nationella politikerna målen i Riksdagen. Där är alla eniga om vad som behöver göras. Sedan händer det något på vägen till mej som lärare i klassrummet, i mitt möte med varje elev. Helt plötsligt känns det inte så viktigt för de lokala politikerna att leva upp till lagtexten i Skollagen. I lagtexten står det om alla människors lika värde, jämställdhet, solidaritet mellan människor…. ”I utbildningen ska hänsyn tas till barn och elevers olika behov. Barn och elever SKA ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”(kap1.§4). Med sådana skrivningar i skollagen duger inte ett svar ”pengarna är slut”, ”vi har ingen mer speciallärartid”. De lokala politikerna måste börja prioritera utbildning för att säkra att det uppväxande släktet kan ta över vår stad, vårt land. Ett land där alla individer oavsett kön har en möjlighet att lyckas och passa in i vår gemensamma framtid.

Gå in på länken http://www.unite4education.org och delta i EI:s namninsamling – skriv på för bättre utbildning!

Jag som skrivit detta heter Angelika Molander och sitter med i Lärarförbundets Råd för jämställdhet och likabehandling och som förtroendevald ledamot i Lärarförbundets förbundsstyrelse.
p.s Glöm inte att rösta nu i maj i EU-valet och i kommun-, landstings- och riksdagsvalet i september d.s

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | 1 kommentar