Normkritisk undervisning gör skillnad!

I det dagliga arbetet i förskoleklass står jag varje dag för utmaningar i att tänka normkritiskt i stort och smått. Vissa dagar är det enklare och andra dagar kryper det normativa in i mitt förhållningssätt, fast jag inte vill. Hos mig! Jag som ändå anses vara den mest normkritiska på min arbetsplats. Hur kan det komma sig? I stort och smått hela dagen på jobbet, här nedan kommer en liten reflektion på smått eller är det kanske stort? Ja, jag vet inte, finns det något stort och smått i denna fråga?

Härom dagen så läste vi en barnbok ,”När Åkes mamma glömde bort”, handlar om en mamma som en morgon  förvandlas till en drake. Hennes lille son får då hjälpa henne till doktorn och på väg dit hände många spännande upptåg, som i sig var lite normkritiskt kittlande. Doktorn konstaterar att mamman har haft det lite för stressigt. Det var ju en intressant vinkel men det var inte det som väckte funderingar hos barnen.

Den tecknade bilden av mamman beskrev en stor naken drake. Naken därför att drakar inte brukar ha kläder på sig , skulle jag tro.

Barnen konstaterade att draken fortfarande var en mamma, eftersom hon hade tuttar. En av flickorna blev trotts allt lite bekymrad och sa:

– Vad konstigt att hon har så små tuttar fast hon är så stor!

Denna gång var det inte bokens innehåll som väckte mina normkritiska funderingar. Det var mer det allt jag blev bekymrad över vilka ideal våra barn proppas fulla med. Vilka krafter styr oss, vilka krafter har vi emot oss, vilka krafter kan vi ta ”hjälp” av, vi som vill arbeta med normkritiskt förhållningssätt i alla skolformer?

Några dagar senare läste vi en bok om en kille som kunde fixa det mesta bla. så lagade han bilar lätt som en plätt. Bilverkstaden som var tecknad i boken var mycket detaljerad. Så detaljerad att den ”klassiska” naken almanackan med en blond tjej med yppiga kurvor fanns med två gånger på samma sida.

Jaha, inte svårt att fatta var idealen kommer ifrån när det tillochmed kryper in sååå tydligt i barnlitteraturen.

Det finns dock en del bokförlag som satsar på barnlitteratur som medvetet berättar sagor/historier normkritiskt. Dess böcker borde få en framskjuten plats på biblioteken och framför allt på skolbiblioteken.

 Några tips

http://www.rfsl.se/public/Litteraturtips_jun2012(2).pdf

http://www.vombatforlag.se/

Har du fler tips, hör av dig här på bloggen!

Paula Grönroos-Persson

Lärarförbundets Jämställdhets och likabehandlingsråd.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Normkritisk undervisning gör skillnad!

  1. Swirl skriver:

    Mycket intressant och bra skrivet! Jag själv är för att införa ett mer normkritiskt tänkande i både förskolan och i grundskolan då jag anser att det är en grund till att vi ska få ett jämställd samhälle i framtiden. För att få en förändring måste man ju börja med barnen, eller hur?

  2. Chris skriver:

    Ovanstående är bra formulerat kring den dubbelhet det är att vara i omvärlden och samtidigt ifrågasätta den.
    Begreppet ”normkritisk” väckte många funderingar och fick mig att vända och vrida på vad det kan innebära och leda till. De tankar jag får, ser ut så här i nedskrivet skick:
    Hur får man barn att ifrågasätt normer? De håller ju på och tränar för att kunna passa in i förhållande till normerna. Det är ju en del av deras rollinstudering, som är stark just i fem – sex års åldern. Fungerar det att vi ifrågasätter den rollen då? Eller kan vi skapa kaos i deras värld? Eller… vidgar vi istället öppningen till hur man får spela sin roll i en gemenskap? Kan vi få toleransen att öka genom att vara mer normkritiska i våra samtal med barnen. Om barn blir rädda och osäkra minskar toleransen, det vet vi. Det gäller ju även vuxna.
    Grunden för en normkritisk inställning borde vara trygghet … och glädje!? Är det möjligt att få barnen att själva se vad som är ”normen”. Hur gör man för att få igång en konstruktiv diskussion dem emellan av vad som kan vara okey? Om vi är för övertydliga brukar det leda till bakslag. Pekpinnar sticker ofta oss själva… De människor jag har mött som har haft kraft och mod att gå sin egen väg, oavsett norm, har ofta växt upp i en trygg och accepterande miljö där deras egna idéer accepterades som de bästa för dem.
    Vilket perspektiv på normer får ett barn som möt en normkritisk inställning i tidig ålder, när detta barn sedan blir tonåring? Tonåringar och unga vuxnas uppgift är ju att vända sig mot sina föräldrars/auktoriteters normer och vara normkritiska. Om de har mött normkritiken i tidig ålder, blir den mer nyanserad då senare, eller mer ”avslagen”? Vad blir det för skillnad för barnen om vi som pedagoger är normkritiska av födsel och ohejdad vana eller om vi gör det för att det står i Lgr… ?
    Det väckte alltså många funderingar. Några klara svar har jag inte men tänker att det också är viktigt att inte alltid vara normkritisk – för då blir ju det en norm…. att vara kritisk mot! Problematiserande… ? … är det normkritiskt?

  3. Amanda skriver:

    Håller med om dina tankar och åsikter om detta viktiga ämne! Barnen är trots allt framtiden och det är viktigt att redan i barnböcker ta bort dessa onödiga normer.

    • paulagronroospersson skriver:

      Roligt att du håller med mig. Vi får hjälpas åt att ”plocka”bort alla de böcker vi hittar på biblioteken? Åtminstone påpeka det för bibliotekarien!

  4. Maya skriver:

    Tycker att det var väldigt intressant det här med vilka ord barnen använde, som t.ex. ”tuttar” istället för ”bröst” Är det ett bra uttryck? Jag skulle då inte tolerera det om det var mina barn som sa så. En tutte för ett barn ska vara en napp. Punkt slut….Rätt konstigt också att barnboksförfattaren (eller illustratören) valt att lägga till bröst på en drake – måste det vara så himla tydligt att det är mamman som är draken, alltså en s.k. ”hondrake”? Kan man inte vara av det kvinnliga könet om man inte har tydliga bröst, är sminkad och sånt? Sen det där om almanackan och nakenbilderna störde mig också lite men samtidigt känner jag igen det sen när jag själv var liten. Det känns som att det alltid har varit lite så, att män i böcker eller media ska vara lite tuffa och dem ska hålla på med tuffa grejer och gilla nakna kvinnor för att det är så en man ska vara enligt normen. Man blir ju smått orolig när man faktiskt tänker på vad det är för ideal som gäller i dagens samhälle och hur det faktiskt kan påverka våra barn och ungdomar i framtiden.

    • paulagronroospersson skriver:

      Härligt att läsa att du vet vad du vill/tycker. Visst är det lite läskigt att vi reagerar så kraftigt när vi möts av ord vi inte är bekväma med, ännu läskigare när vi märker att vi blivit så ”vana” ord eller beteenden att vi knappt reagerar. Fortsätt att reagera, så kan det bli ändring tror jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s