Under de sista månaderna av 2012…

pepparkaka laroplan

 … ger Tintin och ”Lilla hjärtat” upphov till årets kulturdebatt.

… firar Sverigedemokraterna segrar med högre opinionssiffror än någonsin. En ”järnrörsskandal” förstärker bara framgångarna ytterligare.

… utreder Skolverket frågan om skolor kan fira advent i kyrkan.

… braskar kvällstidningarna rubriker om att en elev inte får vara pepparkaksgubbe i klassens luciatåg.

På något sätt tycks dessa händelser hänga ihop. Det gungar i mångfalds-Sverige. Frågor som vi tycks ställa oss är: Vad är svenskt – och vem kan bestämma det? Hur kan man framställa etnicitet – och vem får avgöra det? Hur kränkt får man bli – och hur länge? Vem är ”vi” – och vem är ”dom”?

Skolan omfattar barn, unga och vuxna. Den måste kunna möta och bemöta alla identiteter som samexisterar i det svenska samhället. I läroplanerna står det att en ”trygg identitet och medvetenhet om det egna kulturarvet stärker förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder.”

Formuleringen är troligen tänkt att beskriva individens trygga känsla av identitet, men jag tänker att detta gäller för den kollektiva nivån också. Jag frågar mig: Har Sverige en trygg identitet och medvetenhet om det egna kulturarvet? Vad är svenskheten – och vad står de svenska traditionerna för? Varför är det så svårt att hitta rätt i frågorna om adventsfirande och pepparkaksgubbar? Vad står själva diskussionerna för, om man skrapar under ytan?

Skolan är en samhällsinstitution där mycket ”sitter i väggarna” alltsedan folkskolan infördes 1842. Många av våra föreställningar kring skolan, eleven och läraren bär vi med oss sedan dess. Förändringar i det svenska samhället har inte nödvändigtvis lett till förändringar i skolans arbetssätt och förutsättningar. Är vi villiga att lyfta på locket och skärskåda vår föreställningsvärld? Är vi beredda att förändra om vi upptäcker något som inte är tidsenligt? Vågar vi?

Med dessa frågor önskar jag en god jul och gott nytt år!

Jag heter Therese Biller och arbetar som utredare vid Lärarförbundets avdelning för yrke och villkor. Där fungerar jag som sekreterare för förbundets råd för jämställdhet och likabehandling.

Annonser

Om jamochlika

Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling är rådgivande till förbudets styrelse. Rådet arbetar med att på olika sätt bevaka och främja jämställdhets- och likabehandlingsfrågorna inom och utom förbundet.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Under de sista månaderna av 2012…

  1. Ludwig Wikström skriver:

    Jag håller med, jämställdhet och likabehandling är definitivt något vi i sverige måste tänka på.

    • jamochlika skriver:

      Hej Ludwig!
      Tack för din kommentar. Utvecklingen jag spanade in i december har ju tyvärr bara fortsatt, med REVA-debatten, ”Bästa Beatrice”-efterspelet och nu olika åsikter om det som händer i Stockholmsförorten Husby. Det är jättebra att ni gymnasieelever engagerar er i värdegrundsfrågorna – på det sättet kan vi bli lite bättre på dem undan för undan.
      Lycka till!
      Vänliga hälsningar
      /Therese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s