Håller tummarna för en Sotji Pride 2014

”Det är nog ganska svårt för en lärare att vara öppen med sin läggning”, säger mina lärarfackliga kollegor i Serbien. Veckan innan mitt besök ställde landets inrikesminister in Pride-festivalen i Belgrad med kort varsel. ”De flesta är väl inte mot homosexuella, men det är ju så jobbigt med att se sin stad bli vandaliserad varje gång de tänker hålla parad” (man har ett brutalt facit från 2010 i minnet). ”Så länge man håller tyst och inte ”skyltar” med sin läggning så får man göra man vill. Det står till och med i lagen.” Och längre än så kommer vi inte. Den här gången.

För mig ger homoskräcken i Serbien liksom andra länder (tänker osökt på Ryssland!) inte en förevändning att göra någon självrättfärdigande gest som att peka finger; det skulle vara lättvindigt att indignerat skriva en blogg om det usla sakernas tillstånd i våra grannländer där berömmet för den svenska demokratin är underförstådd. Tvärtom ger utvecklingen i Ryssland en impuls att granska sig själv och ställa frågan vad jag skulle göra om majoritetsfolket får för sig att göra min tillvaro och min rätt att uttrycka mig olaglig? Eller min grannes?

Och vad förväntas av mig när jag i mitt arbete reser till länder där homosexuella ”inte finns”, inte syns och om de skulle synas riskera mer än stigmatisering, i många fall brutalt våld, långa fängelsestraff eller avrättning, blir jag då medskyldig genom min tystnad?

Men ge mig ett tips! Skulle du ta upp Eric Lembembes fall (känd HBT-rättsaktivist från Kamerun som blev brutalt mördad i juli i år) med dina lärarkollegor i Kamerun, väl medveten om att lagstiftningen i landet förbjuder homosexualitet och att många är rädda. Och vad skulle syftet vara, att själv känna sig stolt över sig själv? Medveten om att man inte tar några risker medan kollegorna i Kamerun redan riskerar om inte sina liv så sitt jobb, sin försörjning bara genom att organisera sig fackligt.

Kanske en väg är att uppmärksamma och stödja de få som sätter sina liv på spel för alla oss andra fega stackare?  Ta Alexej Davydov till exempel, så kallad ”gayaktivist” i Ryssland. Han vill trotsa den ryska ”antigaylagen” genom att anordna en prideparad i Stoji under Vinter-OS. Så nu håller jag tummarna för en Sotji Pride och att hatande heteroryssar inte lyckas slå ihjäl Davydov innan dess. Och så får jag fundera vidare på vad mer man kan göra här i världen.

Henrik Herber, Internationell Sekreterare, Lärarförbundet

Annonser
Länk | Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s