Vågar du möta dina egna fördomar?

 

Normer är underförstådda och allmänt delade regler för hur vi ska bete oss mot varandra, samt tycka och tänka i olika frågor. De är viktiga för att upprätthålla de sociala koder som gör att vi kan umgås. Normer behövs men samtidigt kan de sortera och exkludera individer.

Det är oftast inte förrän du själv befinner dig utanför normen som du blir medveten om den, så normalitet handlar om vilken kategori vi bör tillhöra för vi ska passa in och anses vara ”normala”.

Vi tenderar att sortera människor utifrån ett dikotomiskt tankesätt (en tankemodell med enbart två kategorier) Vi delar upp samhället i kvinna- man, svenskfödda–utlandsfödda, heterosexuella- homosexuella, svarta och vita, fattiga och rika, stadsbor och lantisar osv. En av dessa två kategorier har alltid högre status och mer i makt i samhället och denna beskrivs då som ”normal”. Samtidigt beskrivs ”De Andra” som ”avvikande” och det har skapats ett ”vi och dom”.

Det kan också beskrivas som olika maktordningar där den ena kategorin är mer priviligierad.

Jag undervisar ibland i normkritik och ansatsen är då att kritisera den rådande normen. Det är normen i sig som är problemet eftersom normen exkluderar ”den Andre”. Om manliga professorer inte släpper in kvinnor på posterna är det inte kvinnorna det är fel på utan den manliga strukturen. Och om vi inte kan integrera flyktingar i Sverige beror det inte på flyktingen utan på svenskens problem att anpassa sitt majoritetssamhälle.

Inom normkritik problematiseras normen istället för att problematisera det som avviker från normen.

Hur ser det då ut i skolan? Är skolan också normativ? Mitt svar är ”JA!”. Skolan är en spegelbild av samhället och är extremt normativ. Det finns mycket att reflektera över hur vi är med och återskapar normer och strukturer. Låt mig ta några få exempel från de olika maktordningarna.

  1. Den manliga normen i skolan. Hela det svenska skolsystemet bygger på denna. Lägst lön och lägst status har förskolan och där finns 98 % kvinnor bland de utbildade förskollärarna. Högst lön och högst status har universiteten och på toppen av den hierarkiska organisationen sitter 82 % män. Även om pojkar har sämre betyg så ges/tar de mer av skolans resurser i form av specialpedagogiska resurser, dyra utbildningsplatser, mer taltid i klassrummen etc.
  2. Svensknormen – Flera forskare har kritiserat hemläxor och hävdar att de står för en vit svensk medelklassnorm. I de fall skolan skickar hem läxor som bygger på att föräldrarna ska förstå och förklara för barnen så har vi per automatik exkluderat och sorterat bort elever.
  3. Heteronormen reproduceras omedvetet varje gång förskolan och skolan upprätthåller kärnfamiljen som norm. – ”Nu ska alla barn göra en teckning till sin pappa på fars dag!”. Det exkluderar inte bara de barn som har två mammor utan även de barn vars pappor dött eller lämnat familjen. Och tänk dig in i situationen att du själv är ett barn utan pappa som får denna uppgift.
  4. Funktionsduglignormen -visst ligger ordet konstigt i munnen, men det är väl motsatsen till att vara funktionsnedsatt? Den slår också hårt mot de barn som stämplats med en diagnos. Den finns massor av forskning som visar att barn med bokstavsdiagnoser snarare presterar sämre efter diagnosen än innan. Varför? Det beror på den sk Rosenthaleffekten. Om ingen längre tror att du ska prestera bra så sänker både föräldrar, lärare och eleven själv kraven. Det blir en självuppfyllande profetia.
  5. Religionsnormen är klurig. Å ena sidan är Sverige världens minst troende folk men å andra sidan blir vi väldigt upprörda när våra kristna grundvärderingar hotas. Föräldrar och lärare blir vansinniga när skolan inte längre ska fira skolavslutning i kyrkan. Många pedagoger sätter också likhetenstecken mellan skolans värdegrund och en kristen svensk värdegrund. Att prata om värdegrunden i singularis som ”den gemensamma värdegrunden” är därför i sig ett problem.
  6. Vithetsnormen orsakar också yrsel i skolorna. Stina Wirséns barnbok ”En Liten skär” orsakade debatt då hon avbildade en figur som var helsvart med stora röda läppar. Varför? Jo för att den var en exakt kopia av de s k Piccaninny-figurer, som var ett sätt att förnedra och förminska färgade personer i USA under rashetsen. När Wirsén fick veta detta bad hon om ursäkt. I ett normkritiskt förhållningssätt pratar man om allas rätt att få definiera sig själva. Om färgade INTE vill bli definierade och avbildade på detta vis så är det inte okej. Svårare än så är det inte.  Betyder det att vi måste ta bort pepparkaksgubbarna och stjärngossarna i luciatåget? Kan det vara symboler för Ku Kux Klan och hets mot färgade?  Nej, sådant snack är bara trams. Det finns mig veterligen ingen som upplevt sig förminskad och kränkt  pga en pepparkaksgubbe.

liten skar

7. Utifrån en rådande åldersnorm blir barn nästan per automatik utsatta av vuxna i förskolan och skolan. De som studerat härskartekniker såsom förlöjligande, undanhållande av information, dubbel bestraffning, påförande av skuld etc kan påtagligt upptäcka att vuxna använder dessa mot barn. Man pratar med förminskande röst ”men lilla vännen slog du dig nu?” ”om du gör så där en gång till då kommer jag att..” ”Aja baja, så gör vi inte här. Skäms!” osv. Samma tilltal mellan två vuxna anses som helt oacceptabelt.

8. Utseendenormer driver framförallt flickor till att sträva efter ett anorektiskt ideal. De blir påhejade av pedagoger som redan i förskolan kommenterar deras utseenden. ”Åh vilken fin fläta du har idag”.

Om vi adderar alla dessa maktordningar på varandra kommer vi att upptäcka att normen är så snäv att nästan ingen passar in i den. Vem har alla rätt utifrån ovanstående normer? Det är knappt någon som är normal utifrån alla dessa kriterier för normalitet?!

Både Skolverket och Skolinspektionen har nyligen kommit med larmrapporter som visar att skillnaderna mellan de mest och de minst gynnade eleverna konstant ökar. Skolan har misslyckats med sitt kompensatoriska uppdrag. Vi har inte ett tillräckligt flexibelt lärande och det kommer an på lärarens kompetens i klassrummet. Hur ska läraren få syn på hur de är med och sorterar elever? Genom kunskap om hur normer reproduceras. Ojämlikhet skapas i miljoner små omedvetna handlingar. Genom fortbildning kan lärare få syn på hur de är medskapare i att reproducera normer.

Och kom ihåg, all förändring börjar hos dig själv. Vågar du utmana dina egna normer och fördomar?

 

Torbjörn Messing, ledamot i Lärarförbundets Jämställdhets- och likabehandlingsråd som startat det egna utbildningsföretaget Jämnt Skägg.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s