Var inte så himla PK!

PK, politiskt korrekt, har lite grann blivit ett nedsättande uttryck med ungefärlig betydelse ”tråkig besserwisser”. I alla fall om det används som i rubriken, som att ”ja, ja jag vet men måste vi tänka på sådana tråkigheter jämt, lite kan vi väl slappna av ibland”. Kanske åtföljt av en del himlande med ögonen till och med.

I dag på internationella minnesdagen för Förintelsens offer tänker jag lite extra på det där. Kan vi slappna av ibland? Hur länge kan vi i så fall slappna av och inte reagera på diskriminering? Hur mycket kränkningar eller diskriminerande uttalanden kan vi acceptera i så fall? När är det dags att säga ifrån? När människor i andra länder eller grannen drabbas? Min omedelbara tanke är att det är nolltolerans som gäller och att det inte spelar någon roll vem som drabbas eller hur långt bort det är. Men jag vet också att människans psykologi fungerar annorlunda. Det är lättare att agera när man känner den som har blivit utsatt. Lättare när det sker i ens omedelbara närhet. Så bästa botemedlet mot alla former av kränkning och diskriminering borde vara att lära känna människor. I dag har vi större möjlighet än någonsin förr att lära känna människor både i vår geografiska närhet och de som finns längre bort, via Internet och sociala medier. Och baksidan är förstås att det också går att mobba, kränka och hata på nätet.

Det är här vi lärare blir så  oerhört viktiga! Vi behövs! Vi behövs i samtalet med barn och elever om hur man uppträder mot varandra, på alla arenor som de befinner sig på. Vi behövs även på arenorna på nätet så vi är tillgängliga där barn och elever finns. Vi behövs i samtalet med vårdnadshavare och kollegor. Vi behövs för att vi har livserfarenhet, en värdegrund som läroplanerna framhåller och en förmåga att samtala på ett respektfullt sätt. Vi behöver stötta varandra för vi behövs också i personalrummet, i affären, vid idrottsarenan, på stan, på festen. Vi behöver göra det för att förhindra att Förintelsen upprepas men också för att varje individ har rätt att behandlas med respekt. Och om det innebär att jag blir kallad PK så må det vara hänt!

Jag som skriver det här heter Eva-Lena Embretsen och är ledamot i Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling. Till vardags arbetar jag på Högskolan Dalarna, främst med kompetensutveckling för redan verksamma lärare.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Var inte så himla PK!

  1. Sue skriver:

    Eva-Lena, det du skriver håller jag med om, dock bara till en viss gräns. Det är sant att man måste ta sig i kragen och sluta hålla på med att förolämpa andra människor, vare sig det handlar om kön, etnicitet eller ålder, för man förstår inte hur det kan drabba andra människors psyke, det kommer man bara på när man, som du säger, upplever det på egen hand. Å andra sidan – om man bara var uppmärksam på att vara politisk korrekt hela tiden, vad händer med yttrandefriheten? Har man inte rätten att uttala sig mot och för det man vill? Enligt mig är det ganska motsägelsefullt att å ena sidan hävda att man ska vara PK för att motverka Förintelsen, å andra sidan strider det mot ens frihet. Så, den verkliga frågan är: vad ska man prioritera?

    • eva-lena embretsen skriver:

      Ja, det är verkligen ett dilemma! Jag tycker det är oerhört viktigt med yttrandefrihet, men då har ju också jag min frihet att säga vad jag tycker och tänker. Och då kan jag tänka att det är viktigt att stå upp för t ex demokrati, jämlikhet och jämställdhet.

  2. Jag är inte PK men... skriver:

    Egentligen tycker jag inte att den här texten har något att göra med att vara PK. Den här texten handlar om kränkning och diskriminering. Jag håller med om att många, främst lärare bör vara mer insatta i vad som kan hända på de sociala medierna. Det bör vara en del av deras utbildning att ha grundläggande kunskaper om ungdomars internetanvändning osv.

    Att inte vara PK behöver inte betyda att man ignorerar eller deltar i diskriminering. Att inte vara PK är för mig att man inte känner behovet av att alltid uttrycka sig baserat på vad samhället säger att man ska tycka utan kanske går sin egen väg. Den vägen behöver inte ha något med diskriminering att göra. Självklart finns det personer som uttrycker sina åsikter helt fritt och på så vis kan det bli kränkande då dem kanske går ut och säger att de inte tycker om en viss folkgrupp eller liknande. Detta skulle jag inte kalla för icke-PK utan bara för att vara dum i huvudet. Jag är väldigt för att lära känna människor för att få en bättre förståelse som det står i inlägget. Om man inte hittar någon att umgås med som vidgar ens vyer kan man följa någon intressant blogg eller instagram. Jag tycker att alla borde skaffa kunskap och öva upp förmågan att se saker från olika perspektiv, då blir världen ett bättre ställe.

    • eva-lena embretsen skriver:

      Så klokt! Hoppas många tänker som du och lär känna människan bakom åsikten! Och det är ett väldigt bra sätt som du skriver att följa en blogg eller så. Ida, med internet, finns det ingen anledning att känna sig oinformerad om man inte vill vara det….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s