Vårt behov av att kategorisera

I helgen sände Sveriges Radio ett program om transvestiten Pia-Pelle i P1 som jag snubblade in på en bit in i programmet. Det var mycket intressant och jag rekommenderar er att lyssna på det. Jag funderade själv på hur jag skulle reagera om en god vän skulle visa sig vara transvestit och kom fram till att det skulle vara lättare med en kvinna än en man. Inte så konstigt med tanke på våra normer om kön och att den manliga normen är förknippad med status och makt. Att då gå ifrån den och ”klä ner sig” till kvinna blir kanske svårare att hantera för omgivningen. Just det berättar Pia-Pelle om i programmet. Hen skulle söka ett banklån och blev tydligt olika behandlad om hen var klädd som man eller som kvinna. Gissa på vilket sätt!

Jag kom också att tänka på en kurs som jag var med på där ett par av deltagarna tidigt sa att de ville att vi skulle använda pronomenet hen om dem. Själv ägnade jag en del energi åt att försöka lista ut om de egentligen var en man eller kvinna, tyst för mig själv. Efter kursen träffade jag en annan deltagare som skulle berätta att han varit i samma grupp som en av dem. Det var intressant att höra hans utläggning om namnet, utseendet och vad de egentligen hade för kön. Både jag och denne man anser oss vara ganska bra på likabehandling. Men vårt behov av att kategorisera i för oss välkända kategorier är starkt och det blev tydligt för mig att man, om man tillhör normen, måste göra en medveten ansträngning för att bryta detta och invanda normer. Och till det krävs naturligtvis också en vilja att ta till sig kunskaper.

Lyssna på programmet här och kommentera gärna.

Jag som skrivit detta heter Eva-Lena Embretsen, vill bli omtalad med pronomenet hon, klär mig inom normen för kvinna och är heterosexuell. (Om du tycker att det var onödigt mycket information så fundera över hur mycket av det du tog för givet genom att läsa mitt namn.) Jag är ledamot i Lärarförbundets Jämställdhets- och likabehandlingsråd och sätter #skolan först. Till vardags arbetar jag med kompetensutveckling för lärare på Pedagogiskt Utvecklingscentrum Dalarna (PUD) vid Högskolan Dalarna.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vårt behov av att kategorisera

  1. Frida Lindahl skriver:

    Intressant det här med kategorisering.
    Jag håller med om att vi människor har ett väldigt starkt behov av att kategorisera. Det syns ju till exempel mycket tydligt när folk kommer ut ur garderoben och berättar att de är intresserade av personer med samma kön och den första frågan som ställs är ”Men är du homosexuell eller bi?” detta för att på något sätt kunna placera in personen i rätt fack.
    Jag tycker att det är en mycket intressant tanke att du menar att om en vän skulle visa sig vara transvestit skulle det vara lättare med en kvinna än en man. Detta väckte en del tankar hos mig och jag måste säga att jag håller med dig. Detta har ju absolut att göra med våra könsnormer.
    Jag tror att det är väldigt svårt att bryta vår ovana att vilja kategorisera allt vi kommer i kontakt med och det krävs att man är väldigt uppmärksam och medveten om sina handlingar och tankar. Sedan är det ju även som du säger, att det krävs en vilja att ta till sig kunskaper.
    Detta väckte mycket tankar hos mig.

    • eva-lena embretsen skriver:

      Så roligt att det väckte tankar hos dig. Det är väl det som är meningen med våra inlägg. Jag tror inte att våra hjärnor skulle klara av att inte kategorisera. Men som tur är så kan vi ju också reflektera och känna efter och i bästa fall så förstår vi om en kategorisering leder till diskriminering.

  2. Rubin skriver:

    Jag själv bryter inte några normer i min etnicitet, min läggning eller ens min politik, men det är den jag är. Hade det varit tvärtom hade det fortfarande varit lika mycket den jag är, min identitet. Identitet avgörs inte av andra, inte av normer och inte av kategorier. Jag är medveten och jag tänker jobba på mitt behov av att kategorisera människor, precis som Embretsen säger. Första steget är att se problemet och de människor som trillar utanför samhällets ramar i och med normer och kategorier.

    • eva-lena embretsen skriver:

      Fast om man bryter mot normer beror ju på i vilken omgivning man är. Om jag befinner mig på en nudiststrand med kläder på så bryter jag ju mot den normen eller hur? Så ibland kanske man måste ge sig ut i ovana miljöer för att bli medveten om normerna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s