Genus-yrsel och homo-panik

När ordet ”hen” fick fäste i Sverige förra året uppstod något som vi i min bransch kallar för genus-yrsel. Det är det tillstånd individer hamnar i när deras världsuppfattning om den så kallade tvåkönsmodellen, med kvinna-man, blir rubbad.

Visst, jag känner till tankemodellen som säger att ”kvinnor-och-män-är-biologiska-varelser-som-fötts-olika-och-är-ämnade-för-olika-saker” är väldigt djupt rotad. Jag blir likt förbaskad otroligt fascinerad, över den panikartade stämning som breder ut sig bara för att minsta lilla händelse utmanar denna starka norm. Nämligen tankefiguren om att alla kvinnor och män är väsensskilda och heterosexuella.

Hur kunde ett litet könsneutralt pronomen, hen, orsaka en sådan lavin av ångest i Sverige 2013? Ursprunget till snöbollseffekten var en barnbok som sålts i några hundra exemplar. Boken heter ”Kivi och monsterhund” och är skriven av Jesper Lundqvist. Författaren till boken hade två syften med att använda ordet ”hen”. Dels tyckte han rent språktekniskt att det var opraktiskt att skriva hon/han och dels ville Lundqvist att både pojkar och flickor skulle kunna identifiera sig med huvudrollsinnehavaren Kivi. Lundqvist tyckte att det var ointressant för handlingen vilket kön Kivi hade. Ingen stor sak kan tyckas.

Håll med om att det därför är fascinerande, att denna enda barnbok, i en extremt begränsad upplaga, som använde sig av ett litet (om än ”farligt”) pronomen kunde få så stora proportioner! Vad är det som river upp känslorna så förtvivlat?

Jo, det utmanar våra normer kring kön, könsidentitet och sexuell läggning. Det triggar fantasier om ett samhälle där könsrollerna luckrats upp och vi inte längre får vara kvinnor-män, kvinnliga-manliga och heterosexuella. Vad kan hända i ett sådant samhälle? Huga, nu börjar det svindla i tankegångarna.

Jag var nyligen i en liten ort i Sverige och utbildade skolpolitiker och skolchefer i jämställdhet när denna diskussion kom på tal. Barn- och utbildningsnämndens ordförande, inte helt otippat en vit äldre man, satt och grunnade en stund, sedan kom det:

– Finns det inte en fara kring det här med att prata om genus, sa han, för om vi minskar betydelsen av de biologiska könens olikheter då kanske vi tar bort den sexuella drivkraften mellan oss? Och om vi inte längre attraheras av varandra så har vi satt hela reproduktionen på spel. Jag skulle vilja påstå att ”hen” är ett hot mot hela mänskligheten. Det är början till jordens undergång.

Japp, där har vi det. Mitt i prick. Politikerns analys säger att ”hen” är apokalypsen, jordens undergång. Hen är ett större hot än klimatuppvärmningen, atomkraften och kärnvapenkrig, för de sakerna bekymrar vi oss ju inte så mycket över. Hen är mer som en armé av anfallande Aliens eller en komet som kommit in i jordens omloppsbana. Något nytt främmande och otäckt som måste bekämpas med alla medel.

Nyligen nåddes vi av en nyhet från Frankrike som infört ett nytt regeringsprogram för genus i skolan. Om ”hen-debatten” gick hög i Sverige så var paniken och genusyrseln i Frankrike av mer lavinartad karaktär. Föräldrar i Frankrike har varit så upprörda, panikslagna och oroliga att de hållit sina barn hemma från skolan.

I sociala medier tog fantasierna ännu mer fart. Det skrevs om att förskolebarn fått praktisk undervisning i onani, att flickor skulle kläs ut till pojkar och att homosexuella skulle lära barnen hur de kunde ha sex med någon av samma kön.

– Jämställdhetsprogrammet innehåller förstås inte några sådana övningar, men de falska påståendena har ändå gjort att hundratals skolor, framförallt i utsatta kvarter, har drabbats av frånvarovågen, säger Sébastien Sihr på lärarfacket SNUipp-FSU, till tidningen Skolvärlden.

Det är lite tragikomiskt att det är högerextrema politiska krafter som hand i hand med fundamentalistiska muslimer står bakom denna ryktesspridning. Antifeminismen är uppenbarligen en fråga som förenar dessa två grupper som sällan kramar varandra annars. En får vara glad för den förbrödringen. (Förbrödring var ett medvetet maskulint ordval på grund av att det är en stor övervikt av män som skriver antifeministiska kommentarer i båda de nämnda grupperna).

Vad handlar då genuspedagogik om i Sveriges och Frankrikes jämställdhetsarbete? Jo, det handlar kort och gott om att alla barn ska få samma möjligheter i livet oavsett kön. Att skolan ska fördela våra skattepengar rättvist mellan könen, att pojkar ska få bättre betyg, att flickors psykiska ohälsa ska minska, att ungdomar ska våga välja otraditionella utbildningar så att vi får en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden. Inget konstigt alls i en demokrati.

För att detta ska bli möjligt behöver de vuxna i skolan mer kunskap om hur de reproducerar normer. När vi vuxna vågar utmana stereotyperna och klarar av att bryta gamla mönster då kommer vi att släppa alla fantasier och istället basera våra handlingar på faktakunskaper.

Jag längtar efter den dagen då våra lärare och politiker har så mycket kunskap om genusvetenskap och feminism att de vågar, vill och kan skapa en jämlik och jämställd skola.

Gästblogg skriven av Torbjörn Messing, certifierad jämställdhetskonsult som driver företaget Jämnt Skägg, tidigare ledamot i Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s