Hälsning från snögubben

Jag undrar ibland om vi har blivit sämre på att se varandras likheter, att värdera det vi har gemensamt, och i stället fokusera på det som skiljer oss åt. Och så funderar jag på om det i så fall är en konsekvens av ökad individualisering, att satsa på sig själv. Är konsekvensen av denna självständighetsiver att vi för att skapa ett jag, eller en vi-grupp, medvetet eller omedvetet skapar ett avstånd till ”de där andra”.

Inom forskningsprojektet World values survey har man samlat data om värderingar i olika länder sen 1981. Genom att ställa frågor om värderingar har man fått fram en kartläggning som sorterar in länder utifrån två dimensioner: hur sekulära respektive traditionella länderna är, och hur stor graden är av tillit, tolerans, jämställdhet och individualism. Nyligen har 2015 års karta publicerats. Man kan säga mycket om kulturkartan, men en sak står klar: Sverige är ett avvikande land i sammanhanget – med sin grad av individualism och sekularisering.

Min reflektion: denna självständiga hållning innebär tydligen inte per automatik en öppenhet för att andra har rätt att leva som de vill. Det känns lite motsägelsefullt att världens mest individualiserade folk – jämfört med de 99,8 % av världens befolkning som inte är svenskar – kan ha så starka uppfattningar om hur andra människor ska leva sina liv när de kommer till Sverige som flyktingar eller migranter.

Har friheten för att få vara sin egen – mig äger ingen – gjort oss fångar i en föreställning om att vi i allt väsentligt skiljer ut oss på ett positivt sätt jämfört med andra människor? Man kan tycka att det finns något förmätet och uppblåst att göra sig själv till norm som sorterar ut det som avviker.

Varför är det så här? Harvardprofessorn Joshua Greene har skrivit en bok ”Moral Tribes” (”Vi och Dom” på svenska) som undersöker vilka olika moralsystem som vägleder oss. En deprimerande slutsats är att evolutionen inte har hunnit anpassa våra hjärnor till globaliseringens utmaningar. Den fortsätter att automatiskt värna om den egna gruppen och är i grunden främlingsfientlig. (se bland annat PC Jersilds text på DNs kulturdebatt 1 mars 2015). Vi måste träna på våra attityder, den moraliska kompassen kräver underhåll och finjusteringar.

För vi behöver problematisera vad det innebär att ha sin vi-grupp som mall, förstå konsekvenserna att göra andra till avvikare. När vi möter andra kan det vara kul att känna till kulturkartan, att vi i all vår härlighet också är ett konstigt folk i andras ögon. Och om du alltid utgår från dig själv, blir inte världen i all sin absurda mångfald väldigt märklig, om inte hotfull så åtminstone svår att förstå?
Som snögubben sa till gubben som käkade på en morot: ”Varför har du en näsa i munnen?”

Skrivet av Henrik Herber, utbildningsutvecklare på Lärarförbundet

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s